Liva Isakson Lundin

The center cannot hold, Yeats berömda rad kommer för mig när jag ser mig omkring i Wetterlings tudelade rum. Liva Isakson Lundin visar här sina verk i oljekrita tillsammans med platsspecifika skulpturer i rostfritt stål. De så skilda uttryckssätten verkar härröra ur samma undersökning och skulpturernas rörelse i rummet avbryter teckningarnas upprepningar.

Det rör sig om linjers möten och överlappningar. Transparenta geometriska sjok har arbetats fram i olika skikt och bildar tillsammans nya inneboende former. Mönster som enbart kan uppstå i själva mötet – mjuka konfrontationer mellan likartade strukturer. Linjernas möten över papperet skapar glipor och avgränsningar som likt skulpturerna förhandlar med luften. På papperet blir de tomma ytorna en förutsättning för formerna på samma sätt som skulpturerna behöver den omgivande luften för att framträda.

Upprepningarna av geometriska former i grå, svart, grågul och blå krita ger bilderna en nostalgisk klang som för tanken till kubisternas repetitioner. Isakson Lundin skapar koreografier av möten och glapp där vassa kanter mjuknar av beröringen i överlappningarna. Skulpturerna hålls på plats av stålvajrar som är fästade i tak och vägg. Det tvingande elementet visar samtidigt fram en strikt form och det potentiellt våldsamma kaos som hålls i schack.