Nathalia Edenmont

Konstnären Nathalia Edenmont bor i kvinnorättsaktivisten Sophie Whitlocks sagolika våning i Lärkstaden. Här har hon skapat sina senaste konstverk – spruckna gåsägg som förevigas på foto och i marmor.

Byggnadsminnesmärkta Whitlockska huset, på Lill-Jans plan på Östermalm i Stockholm, uppfördes 1888 av den förmögna kvinnosakskvinnan och byggherren SOPHIE WHITLOCK. Hon bodde själv i huset fram till sin död 1920.
I hennes rikt påkostade våning på 148 kvadratmeter – med salong i stjärnparkett och dekormålade väggar och tak – huserar i dag konstnärinnan Nathalia Edenmont.
Hur hamnade du här?
”Jag köpte lägenheten 2006, så jag har bott här i snart 20 år. Så fort jag såg lägenhetsannonsen på nätet visste jag att jag ville ha den. Som tur var det fast pris, 6,5 miljoner, och det hade jag råd med. Mäklaren visste vem jag var, och tyckte det var passande att en konstnär flyttade in. Sedan komplicerades affären av att säljaren visade sig var ett ex till mig – som jag lämnat efter att han hade varit otrogen – och han ville inte sälja lägenheten till mig. Men jag lyckades köpa den ändå via en vän som agerade bulvan.”
Vilken är din favoritdetalj i lägenheten?
”Taket. Det var det jag föll för från början. Det var nästan overkligt att det skulle finnas en lägenhet till salu med ett tak som såg ut som en rysk kyrka. I ett av taken är det ingraverat ’Gör ditt arbete med allvar’. Det har alltid känts som att budskapet var direkt riktat till mig från Sophie Whitlock, genom tid och rum. Det är en förtrollad bostad.”
Hur har du tänkt när du inrett våningen?
”Det mesta av den nuvarande inredningen, möblerna och konsten på väggarna, köpte jag när jag flyttade in. Sedan är det tyvärr så att jag samlar på mig saker och det blir snabbt överfullt och belamrat med rekvisita där jag bor. Det beror på att mitt hem också är min arbetsplats och min fotostudio.”
Hur är det att arbeta och bo på samma ställe?
”Jag gillar det. Det är skönt att vakna upp och börja jobba direkt, och sedan bara jobba, jobba, jobba, tills jag stupar i säng. Jag älskar att vara i den bubblan. Jag skulle inte kunna jobba på ett ställe där jag inte känner mig hemma.”
I din kommande utställning
Out of body visas spräckta gåsägg, som du fotograferat och gjort skulpturer av i carrara-marmor. Hur fick du idén till det?
”Min stora sorg i livet är att jag inte fick några barn. Mina egna ägg svek mig. När jag fått beskedet på fertilitetskliniken att mina ägg inte kunde producera liv gick jag till en gåsfarmare och sa att jag ville köpa hans finaste ägg. Men de ägg jag fick av gåsfarmaren – gratis – visade sig vara defekta ägg. Han gav bort de ägg som ändå inte kunde ge några gäss till den galna konstnären. I slutändan känns det så meningsfullt: jag ger de värdelösa äggen nytt liv som konstverk. Äntligen, 55 år gammal, blev jag mamma till många fina ägg.”
Det har varit en lång skapandeprocess?
”Ja, jag köpte de första äggen för tolv år sedan. I många år kämpade jag med de där äggen. En tid hatade jag dem. De tog mig många år att hitta ett sätt att spräcka äggen så de blev som jag ville. Jag har testat med tusentals gåsägg, som jag tömt på dess innehåll. De var var fyllda av skit och blod. Det luktar något fruktansvärt. Jag har tidigare jobbat med delikat materia som fjärilar, men det här var det svåraste jag gjort.”
Nästa steg var att göra marmorskulpturer av dem?
”Ja, det var något jag kom på senare i processen. Jag har alltid tänkt att skulpturer är för män. Det är så tungt och svårarbetat. Och jag vill ju jobba hemifrån. Men flera personer som såg de första fotona som jag tog av de spruckna äggen trodde att det var skulpturer i marmor. Det såg jag som ett tecken och började drömma om marmorskulpturer.”
”Men det var svårt att få tag på rätt marmor. Den speciella italienska carrara-marmorn, kallad statuario, som är helt vit och utan ådror, och som jag önskade mig, får inte vem som helst köpa. Det var många motgångar. Vid ett tillfälle satt jag i Carrara och grät och ville åka hem. Min dröm hade spruckit. Men sedan lossnade det. Det senaste året har jag tillbringat det mesta av min tid i Carrara, och jobbat med skulpturerna.”
Konstverken som du ställer ut säljs för mellan 200 000 kronor (fotoverk i upplaga 1/6) och 2,9 miljoner (för den största marmorskulpturen). Hur ser du på de höga prislapparna?
”Det är galleriet som sätter priserna, men marmorskulpturen som säljs för 2,9 Mkr hade en produktionskostnad på 1,2 Mkr. Ägget är 1,70 meter högt och väger 3,5 ton. Det finns faktiskt en kö av köpare innan utställningen ens öppnat. Ett tjugotal fotokonstverk och fyra skulpturer är redan sålda till privata samlare.”